fredag 7 februari 2014

Lära sig en läxa.

Antar att jag lärt mig en läxa. Försökte bemästra förkylningen genom att ställa in det jag tycker är roligast, och ändå göra lite saker som är roliga. Har verkligen varit jättesjuk de senaste dagarna. Fått ställa in ännu ett trumpetspel. Det fjärde. Nu har det kanske vänt äntligen. Har henna i håret och väntar. Tänkte gå till affären idag.  Ute smälter det och droppar. 
Fick ställa in helgen, och det efterlängtade besöket. 
Idag är det fredag, och på söndag är det ett viktigt reptillfälle. Känner mig ringrostig. 

Läste Esmeralda Mobergs viktiga blogginlägg. Omvärldens oförstående inför vissa saker. Det är verkligen diagnosernas paradox. Att man måste vara bra på saker, och eftersom man är det så visar man det, men då blir det inte tillåtet att också vara svag och sämre på annat. Känner igen det väldigt väl ifrån mitt eget liv. 
Så är det också väldigt aktuellt nu med ungdomars dåliga mående, och att många faktiskt tar livet av sig. Det berör också. 
Jag är bra på att se detaljer. Ser detaljerna först, pusslar ihop dem till en helhet när det finns tillräckligt många detaljer. Idag när jag är äldre så går detta ganska fort, har ju många detaljer i minnet från livsresan att plocka med. Men då hade jag ju bara en massa detaljer och ingen helhet. Det var som en enda röra i hela mig.  Sånt blir väldigt jobbigt och utmattande efter ett tag, och inte begrep jag att jag var annorlunda heller. Hur ska man begripa det, när man bara är i sig själv.  Asperger eller inte, det är viktigt att alla människor får en rimlig chans, att utgångspunkten inte handlar om hur några eller de flesta fungerar. 

Nu är håret hennat och klart.  Varit till affären. Det jag hade tänkt att handla fanns inte, så kom hem ganska tomhänt. Träffade en person i affären som jag längtat efter att träffa, och det var nog det bästa. Ute blåser det och snöar om vartannat.  Rallybilarna hörs uppe vid sprinten. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar