Hemmadag

Förkylningen fortsätter, och jag får ställa in ytterligare en repkväll. Tråkigt, samtidigt är det att inse att man inte kan göra saker när man är förkyld. Även om man inte smittar längre så blir man heller inte frisk om man håller igång som att man vore det. Så, idag har det blivit hemmadag. Läste den utmärkta boken
"Antonovsky inte Maslow" av Peter Westlund och Arne Sjöberg i morse. Den beskriver hur synsätt inom äldreomsorgen har betydelse för hur vården och omsorgen ges till äldre. De tydliga exemplena visade verkligen skillnaden mellan ett salutogent och ett patogent synsätt. Boken ingår alltså i den kursen jag just nu läser på universitetet: Teorier och metoder i socialt arbete. Kursen ingår som en del i socionomprogrammet. Just nu har jag svårt att se att jag ska jobba som socionom någon gång, har ju så fullt upp med annat. Men studierna har verkligen sin mening. Att utvecklas och kunna applicera kunskapen på verklighetens olika sammanhang, inte minst i arbetet för medborgarlön.

Ett salutogent synsätt handlar alltså om att utgå från det friska hos individen. Det friska och det som fungerar. Det är särskilt viktigt i vård och omsorg då människor är utlämnade åt andra på olika sätt, men det är också något man kan ta till sig och använda i sitt dagliga liv. Hur ser man på sig själv, och hur ser man på andra? Väljer man att se det som inte fungerar i sitt liv, eller väljer man att se och ta vara på det som fungerar?
Jag kom i kontakt med Kasam-begreppet när jag läste till undersköterska, och har sedan dess tagit fasta på det i mitt liv. Och det fungerar. Man tjänar på att vara god emot sig själv. Tar förstås ett tag att tänka om, men tiden ska ju ändå gå och ens brister finns ju där i alla fall.