söndag 9 februari 2014

Introvert: Den tysta revolutuionen

Ute faller snö, stora flingor. Bestämmer mig för att gå att spela idag, fastän jag inte är frisk än.
Har varit en trist sjukdomstid, men kanske nyttig också. Tänker att jag nu går in i en fas av nästan friskhet. Till exempel så ska jag inte träna igen förrän jag verkligen känner sprudlet.
Att leva energibesparande gör att känslan av vad som är viktigast för mig blir tydligt. Kommunikation med andra människor är en stor energibov för mig.
I höstas läste jag boken "Introvert: Den tysta revolutionen" av Linus Jonkman. 
Visste väl redan att jag är introvert till stor del, men hade inte riktigt tillåtit mig heller. Förr visste jag bättre, och levde som introvert fullt ut, men sen växte min sociala kompetens, och jag drogs med i saker som jag egentligen inte ville, men gjorde ändå, av ren nyfikenhet. Gick tex på några fester. Inget jag gör om, även om jag inte för stunden upplevde det som direkt otrevligt.
Tror att det kan ha varit nyttigt också. Att hitta balansen. Att ta för mig lite, att vara med i saker, att påverka. Att få växa lite tillsammans med andra människor så som man kan göra i mötet med andra.
Boken var nästan som en frälsning för mig.
Innan har jag nog förknippat min begränsade förmåga till att umgås med andra så där käckt som en del av den aspergerdiagnos jag fick när jag var tjugo år.
Ur aspergerperspektivet framställs det introverta som en del av ett funktionshinder.
Ur det personlighetsvariationsperspektivet som Linus Jonkman skriver, så framställs det introverta som en del av en normalvariation, och något som kan vara en stor fördel. Det tror jag att det är. Det är en självständighet.
Det tråkiga är väl att inte riktigt orka umgås med människor som jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Å andra sidan så är det inte alla som klarar ensamhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar