Känslor

Det handlar mycket om känslor, märker jag. Känslor har en mening i stunden, som en kompass. Om något känns väldigt fel, så är det antagligen fel också. Men känslor verkar ligga kvar i människor och vara upphov till att människor smutskastar varandra. Ställer varandra i dålig dager. Det är en trist mänsklig egenskap.
Om det inte fungerar mellan olika människor, bara var inte med varandra. Lämna er bakom varandra. Släpp inaktuella känslor. Så går det önska att det skulle vara.
Brukar säga så här: Jag förlåter och går vidare. Jag vet vem du är, och det glömmer jag inte.

Kajsa Grytt Boken om mig själv

Läser just nu Boken om mig själv av Kajsa Grytt. Det är en bok som ger mig mycket, det är som en resa genom ett liv. Det är många namn  i boken, och ett stort sammanhang. Välskrivet är det. Detta är en människa som lever med musiken och musiken finns med i texten. Hur ska jag förklara? Ord som är mer än ord. Texten kanske är sång inemellan. Det finns människor som lever i musik. Det ger avtryck.

Sorgens dagar, livets vågor.

Vissa dagar är sorgens dagar, så enkelt är det.
Det får vara så.
Inte för att det har varit en sorglig dag, det har varit en bra dag på många vis. Men det är så ändå, att en del dagar är sorgens dagar.
Imorgon blir det arbete igen, med skolan och föreningslivet.
Livets vågor.

Tid att läsa

Måndag igen. Dags att komma igång på allvar med pågående kurs skrivuppgifter. Fyrtio begrepp ska levereras i text med sammanhang. Tänk om man istället fick tid att läsa böckerna riktigt ordentligt. Tror vi skulle lära oss mer då.
Har även börjat träna inför årets orienteringssäsong. Hoppas få någorlunda kondition i alla fall.
Idag är den första soliga dagen på länge. Snön är nästan helt borta. Snart är det nog barmark i skogen så att det går att springa där.
Senare: Känner mig helnöjd då jag fått in tio begrepp i en text. Bara trettio kvar då :)

Otaggat perspektiv

Idag har jag för miljöpartiets räkning lämnat in en nyskriven motion. Den föreslår att alla idrottsföreningar i som får bidrag av Hagfors kommun ska ha en hbtq-policy.  

Barnen har åkt till sina kusiner, och för mig väntar ett möte i Ransäter. 

Det känns att det är valår. Känner mig inte supertaggad just idag, men också det perspektivet som det för med sig är nyttigt. 

Bergvik skog förlorade FSC-certifikat

Nu är det sent igen.
Dagen har gått fort för att jag sov så länge, tolv och en halv timma totalt.
Drömde om torpet igen, det vi hade när jag var liten. Denna gången var det murat i slaggsten.
I verkligheten är det rött.
Ordnat med Miljöpartiets föreningsutvidgning, och med lite planer för årsmöte.
Läst på naturskyddsföreningens hemsida att Bergviks skog har förlorat sin FSC-certifikat för att de inte lever upp till certifikatet.
Inte knappt gjort något just för min skull, eller i min egen stillhet. Behövs ju inte alltid heller. Kanske ljög jag just, har ju varit på al-anonmöte. Väldigt viktigt just för min skull. Men det jag längtar efter är träningen och naturen, skogen.
Imorgon är jag kallad på lönearbete. Det är både tvunget och efterlängtat.

Introvert: Den tysta revolutuionen

Ute faller snö, stora flingor. Bestämmer mig för att gå att spela idag, fastän jag inte är frisk än.
Har varit en trist sjukdomstid, men kanske nyttig också. Tänker att jag nu går in i en fas av nästan friskhet. Till exempel så ska jag inte träna igen förrän jag verkligen känner sprudlet.
Att leva energibesparande gör att känslan av vad som är viktigast för mig blir tydligt. Kommunikation med andra människor är en stor energibov för mig.
I höstas läste jag boken "Introvert: Den tysta revolutionen" av Linus Jonkman. 
Visste väl redan att jag är introvert till stor del, men hade inte riktigt tillåtit mig heller. Förr visste jag bättre, och levde som introvert fullt ut, men sen växte min sociala kompetens, och jag drogs med i saker som jag egentligen inte ville, men gjorde ändå, av ren nyfikenhet. Gick tex på några fester. Inget jag gör om, även om jag inte för stunden upplevde det som direkt otrevligt.
Tror att det kan ha varit nyttigt också. Att hitta balansen. Att ta för mig lite, att vara med i saker, att påverka. Att få växa lite tillsammans med andra människor så som man kan göra i mötet med andra.
Boken var nästan som en frälsning för mig.
Innan har jag nog förknippat min begränsade förmåga till att umgås med andra så där käckt som en del av den aspergerdiagnos jag fick när jag var tjugo år.
Ur aspergerperspektivet framställs det introverta som en del av ett funktionshinder.
Ur det personlighetsvariationsperspektivet som Linus Jonkman skriver, så framställs det introverta som en del av en normalvariation, och något som kan vara en stor fördel. Det tror jag att det är. Det är en självständighet.
Det tråkiga är väl att inte riktigt orka umgås med människor som jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Å andra sidan så är det inte alla som klarar ensamhet.